Jag har en förkänsla för gullregn. De, liksom många vårblommor, lyser lika gult som solen som väl alla med fritidsfordon längtar efter när den mest lyser med sin frånvaro strax efter jul. Nu har den återvänt och lockar ut oss i en ännu inte alltför grön natur. Visst ser vi just nu den mäktiga körsbärsblomningen ända upp till Stockholmsområdet men ändå lyser fälten med vitsippor från en ganska snårig undervegetation. Men mer är på gång och inget är som våren när dagarna bara blir längre och värmen återkommer.
Trots det är vissa minnen om blommor mer intensiva. Det blå gullregnet har fångat mig lite extra. Jag har gått genom Weinheim, den medeltida staden med två borgar i Baden-Württemberg. Det är en stad som bjuder på en sagovärld när blåregnen blommar och luften är härligt ljum, så som den bara är på våren.
“Staden som hela tiden är på semester”, så beskriver invånarna sin egen sagolikt vackra oas. Den ligger efter “Bergstrasse”. Det är lätt att hålla med om man varit där.
Runt omkring oss böljar kullarna täckta med frodig grönska och vinodlingarna klättrar som på många håll i den här delen strax norr om Rhen uppför sluttningarna. Men vi är i Wisteria garden där vi långsamt promenerar genom en miljö som inte många upplevt. Blåregnens hängen gör att det är ungefär som att vandra i en allé av gullregn men det ger ett surrealistiskt intryck eftersom de är blå. Jag sätter mig ner, tar fram en lagom kyld flaska vitt vin och lite ost, njuter av den fantastiska omgivningen och undrar om jag drömmer.
Uppe på en kulle reser sig borgruinen Burg Windeck, byggd på 1100-talet, en av de två borgarna där den andra är Wachenburg. Försvaret av staden var viktigt i denna historiska period när området var uppdelat i små kungadömen, ständigt i strid med varandra. Just när den byggdes var det Lorsch som var hotet. Men 1674 blev borgen kraftigt skadad av den franske kungen Louis XIV:s trupper. Det skulle dröja till 1960 innan kulturarvet restaurerades och slottsmurarna på nytt stod på plats. Denna historiska plats värderas idag högt av invånarna och jag sitter ner och njuter av det tyska kökets läckerheter.
Jag fortsätter till den medeltida stadskärnan och promenerar runt bland korsvirkeshusen och Hermannshofs slottsträdgård. Den mjukt varma luften omsluter mig och här blåser vinden måttligt eftersom staden ligger vindskyddad bland kullarna.
De gamla tyska städerna har en närmast oemotståndlig charm och det gäller i synnerhet Weinheim. Här är det ingen stress och det finns tillräckligt att se för att stanna minst någon dag så jag hinner njuta av marknadsplatsens charm. Den romantiska platsen beskrivs av Kejsar Josef på sin väg från Frankfurt till Wien redan 1764 som platsen där Tyskland börjar få ett stänk av Italien.
Jag kan hålla med honom, en fantastisk plats är det. En plats du inte ska missa!
GPS: 49°32’43.8″N 8°39’44.8″E
Det finns en ställplats i direkt anslutning till den gamla staden i Weinheim. Den har fyra platser och är utan avgifter.
Adress: Rote Turmstraße 30, 69469 Weinheim.
GPS: 49°32’42.0″N 8°40’10.0″E
Bli först med att kommentera