Nog känner du till Hornborgasjön men har du hört om sångsvanarnas motsvarande uppvisning vid sjön Tysslingen? Där visar svanarna upp sig på ett lika spektakulärt sätt ett par veckor till.
Även om Tysslingen är mest känd för den stora mängden sångsvanar som under februari-mars rastar på sjöns norra strandängar för några veckors vila och matpaus innan färden fortsätter. Men det är inte bara svanarna som är på resa genom Sverige under våren. Grågås, trana, skedand, brushane och ljungpipare tar också gärna en paus vid sjön. Framåt sommaren, när flyttfåglarna dragit vidare, blir det knappast tomt på fåglar vid sjön. På strandängarna myllrar det nu istället av alla häckande fågelpar som till exempel gulärla, ängspiplärka, sånglärka och tofsvipa.
Sjön Tysslingen är sex kilometer lång men bara en knapp meter djup. Dess vatten kommer från slätten i norr samt från bäckar i Kilsbergen. Stränderna kantas av strandängar och bladvass samt en mindre del strandskog. Till skillnad från skogsbygdens bruna och artfattiga sjöar och tärnar, är Tysslingen desto mer näringsrik och kryllar minst sagt av liv. Den öppna vattenytan täcks till stora delar av gula och vita näckrosor. Under ytan finns en mängd olika fiskar, småkryp och olika vattenväxter en perfekt restaurang för det rika fågelliv som lever runt sjön.
Närkeslättens bördiga jordar bildades under den senaste istiden, då finkornigt material fördes hit av den smältande isens vattenmassor. Sakta höjde sig landet och det som var en vik av havet blev en insjö. Den gamla havsbottnen gav bördiga jordar och i sjön fanns gott om fisk. Redan under stenåldern kom människor hit för att jag och fiska. På flera platser runt sjön har man hittat stenyxor efter våra forntida förfäder som kanske tappade dessa under någon fisketur.
Länge var Tysslingen en av Närkeslättens många sjöar och våtmarker. Men befolkningen ökade och jorden skulle försörja allt fler människor. Jordbrukslandskapet förändrades dramatiskt under framförallt 1800-talet, då flertalet av Närkeslättens sjöar och våtmarker sänktes och torrlades. Sjön Tysslingen sänktes under 1860-talet då sjöns yta halverades. Målet var att få fram ny och bättre odlingsbar jord till bönderna. Men för våtmarkernas alla växter och djur var åtgärderna katastrofala, då livsmiljöerna för ett stort antal djur och växter i stort sett försvann. Nästa hårda slag för fågellivet kom när betet upphörde på strandängarna. Snart började vass och buskar breda ut sig längs sjöns stränder. Men sedan 1980-talet samarbetar markägare och naturvårdare för att återskapa de öppna strandängarna och hålla vassen tillbaka. Idag betar återigen kor längs sjöns stränder och där det behövs tar man maskiner till hjälp för att hålla efter växtligheten runt sjön.
Bildcred: Bosse Gunnarsson
GPS: 59°20’09.7″N 15°03’46.7″E
Bli först med att kommentera