Vissa platser drömmer man sig gärna tillbaka till. Man längtar till det småskaliga, till historiska miljöer med låga trähus efter kullerstensbelagda gator och det genuint svenska. En av dessa platser är Söderköping där det är nära till allt. Till ån, till Göta kanal, till brunnsmiljön, blommorna, dofterna, de lekande barnen, småskaligheten och trivseln
Trots det småskaliga finns det även mer monumentala platser i denna lilla stad med runt 7 500 invånare. Söderköpings brunn är ett lika stort måste som det gamla torget och inte minst passerar Göta Kanal här. Ingenstans är dock det monumentala särskilt stort eller överdådigt, hela miljön andas småskalighet. Det är helt enkelt en mysig stad. Visst har en del äldre byggnader ersatts av moderna men så är det i allmänhet i hela Sverige. Att bevara vårt kulturarv har allt som oftast haft låg prioritet.
Men stadens historik är obruten. Här har det promenerats sedan medeltiden då Söderköping var en betydande stad, faktiskt lika viktig som Stockholm eftersom den ligger mellan Storån som rinner ut i Östersjön och vägen till Kalmar. 1281, nio år innan Magnus Ladulås dog, valde han att kröna sitt gemål, Helvig av Holstein, i Sankt Lauretii kyrka. På 1300-talet fick staden nobelt besök av Drottning Margareta som höll viktiga förhandlingar här och som den betydelsefulla stad Söderköping då var blev den en naturlig plats att hålla dessa på.
Historian är brokig. Danmark krigade mot Sverige och Söderköping ställdes inför valet att ge sig eller bli nerbränt som flera orter runt omkring. Söderköping valde att ge sig för den danska armén, något som den svenska armén inte riktigt gillade så istället brände de ner delar av staden. Det blev en händelse som staden aldrig hämtat sig ifrån. Margareta Valdemarsdotter, som Drottning Margareta egentligen hette, var mäktig. Mellan 1389 och 1412, då hon dog i pesten, regerade hon över såväl Danmark, Norge som Sverige. På den tiden var Finland en del av Sverige och Norge styrde över Island, Färöarna och Grönland så Norden var ett stort område som historian har fragmenterat till separata länder. Det var Nordens mäktigaste person som valde Söderköping för sina förhandlingar. Här byggdes kyrkor och kloster, här kröntes kungar och drottningar och hit kom stormän från hela landet inför viktiga möten.
Söderköping var även en betydelsefull handelsstad likväl som hamn och kurort. Historiska upptäckter har gjorts, som att det i samband med en omfattande renovering 1965 vid Sankt Laurentii kyrka med sin vackra klockstapel från 1583 hittades en runsten som troligen restes omkring 1025 där inristningarna tyder på att området redan då var präglat av kristendomen. Det var de stormän och bönder som hade råd som reste runstenarna för att markera sin maktposition, religion och goda rykte så en del överdrifter kan man nog förvänta sig att det fanns i runtexterna. Handeln utvecklades snabbt och under 1100- och 1200-talen växte staden kraftigt. På den tiden hade kungligheter lite mer makt så drottning Katarina Sunesdotter, som var gift med kung Erik Eriksson nog mer känd som “läspe och halte”, testamenterade 1250 Söderköping till sin syster Benedicta.
Dyker man ytterligare i historien hittar man att drottning Katarina Sunesdotters son Birger Magnusson vid blott fyra års ålder utsågs till tronföljare här år 1284 men i samband med festligheterna brann flera hus ner. År 1302 var det Birgers tur att få kronan på sitt huvud just här i Söderköping. 57 år senare, på något som skulle kunna liknas vid en riksdag, omvaldes Magnus Eriksson till kung, efter att en tid fråntagits kronan av sonen Erik och 1436 slöts i Söderköping en fred mellan Erik av Pommern och Engelbrekt. Söderköpings sista riksdag, vars ena syfte var att stärka hertig Karls position gentemot den regerande kungen Sigismund, hölls 1595 och därefter var väl i stort sett glansdagarna över. Så lite har det hänt i denna idag politiskt ganska obetydliga stad.
Här kan dagarna fyllas med nya upptäckter som gör varje historieintresserad glad. Där de finns kvar känns det som om de små trähusen i Drothemskvarteren nästan omfamnar en när man promenerar runt i den gamla stadsmiljön. Det känns som en mycket avlägsen tid när städer byggdes så här, en tid när det ansågs viktigt att kyrkan i utkanten av kvarteren höjde sig mäktigt över de låga husen.
Här är gatorna grusade gränder som kantas av blommor, inte sällan stockrosor, medan stadsmiljöns gator där tåget tuffar fram på kullerstensgatan kastar oss in i en annan tid. Här kan man nästan se Astrid Lindgrens sagofigur Madicken komma springande på gatan i sin randiga klänning och det vita förklädet för det var här som filmerna spelades in här i slutet av 1970–talet.
Stadens händiga storlek gör att man lika väl kan gå men tågvärden ger lite tips här och där som när de pekar ut Sveriges äldsta bokhandel eller berättar om var viktiga historiska händelser ägt rum. Ännu äldre lämningar lär finnas under gatunivån som ett medeltida kloster vilket sedan länge är begravt och nästan glömt eftersom trähusen började uppföras på 1700-talet. Det hade inte gjort något om det här området hade varit större men det räcker för att denna lilla stad ska betraktas som en pärla och dra till sig massor av turister. Det är en plats för leenden och lugna promenader.
Uppe på det mytomspunna Ramundberget, som både är ett 70 meter högt berg och ett naturreservat, har du en storslagen utsikt över Söderköping. Men visst, för att komma till utsiktsplatsen krävs att du besegrar 318 trappsteg men det är det väl värt. Naturreservatet bjuder på ett spindelnät av stigar genom ett stort naturskönt barrskogsområde med gamla träd som har stått här i flera hundra år. Missa inte att ta en promenad i området!
Under Söderköpings Gästabud, som oftast hålls någon gång under augusti, är det allt annat än lugnt. Första gången evenemanget genomfördes var 2006, då i blygsam skala, och det räknas numer som Sveriges näst största medeltidsevenemang. Visst är det svårt att tänka sig en mer lämplig miljö för ett evenemang av den här typen? Jo, det är en mäktig känsla att gå runt i en medeltida stad där allt och alla lever medeltid med hejdundrande eldshower, medeltidsmarknad och tornerspel.
Men vad vore Söderköping utan den nästan 20 mil långa Göta Kanal, detta ingenjörsmässiga mästerverk som kom på plats för 200 år sedan och på nytt gjorde Söderköping till en centralt placerad ort. För vem ville egentligen betala dansk tull för att nå Östersjön? Med 58 slussar går den genom ett häftigt landskap och har blivit en uppskattad resrutt för många med husbil. Men Söderköping är inte kanalens utloppi Östersjön, det är Mem och dit kan man ta sig med cykel, en riktigt trevlig tur.
Men du måste självklart ta dig upp till kanalen där du hittar spännande glasscaféer som förutom maffiga glasskreationer har utsikt över båtarna som stillsamt glider förbi eller frustrerat väntar på slussöppningen medan du bara njuter. Det mest kända stället heter Smultronstället som har ett fantastiskt utbud men för att få en sittplats vid kanalen får du räkna med att det är en lång kö. Här finns trevliga omgivningar med flera gamla slussbyggnader bevarade som den slussvaktarbostad som byggdes 1869-1870.
I samma veva som Göta kanal byggdes var brunnskulturen i ropet och Söderköpings brunn hade blivit vida känt för sin kurerande vatten. Men man kan undra vad det var som var kurerande när man hör om Doktor Olof Lagbergs kallvattenkurer i början av 1800 talet som inte var att leka med. Redan 04:30 var det dags för ett första kallbad men idag har hotellet anpassat sig och bytt ut dessa kurer mot betydligt behagligare SPA-behandlingar så varför inte prova på en sådan när möjligheten finns eller passa på att njuta av hotellets park vid ån medan du äter något extra gott.
Hela denna charmiga stad är värd en liten avstickare istället för att traggla E4an eller ännu bättre, kombinera med Gröna kusten och S:t Annas skärgård.
Det finns en centralt belägen ställplats på Skepparevägen, GPS: 58°28’50.7″N 16°19’52.8″E, och utnyttjar du den har du gångavstånd till allt.
Bli först med att kommentera