Det mjuka landskapets kullar formar vägens lika mjuka kurvor. Ögat får sitt för i bakgrunden skymtar havet och de gula rapsfälten doftar ljuvligt. Det är vår i Brösarps backar och landskapet är förförande vackert.
De som kommer långväga ifrån håller sig vid kusten där äppelträden blommar i berömda Kivik, de som känner till mer av Skåne beger sig upp på höjderna som ingår i Verkeåns naturreservat där riksväg 9 anses vara en av Sveriges vackraste. Här blommar gullvivor och klara dagar skymtar Bornholm, även det ett resmål värt en färjetur. Förvisso har även hösten sin färgrika charm men våren är ändå något speciellt. Men det går inte att komma ifrån att de vackraste områdena har de smalaste vägarna, ser du resan som målet njuter man av att glida fram genom landskapet i måttlig fart.
Att det är äppelträden som blivit berömda är inget att förvånas över. På något sätt är det lättare att sälja in budskapet om de så vackra träden i blomning.
Det blir lite svårare att förklara charmen med kullar och gullvivor även om den oemotståndligt vackra vägen slingrar sig fram och inte inbjuder till några högre hastigheter. I synnerhet gäller det de norra backarna som är större och högre med en extra storslagen utsikt över det skånska landskapet. I Brösarps södra backar hittar du gullviva, backsippa och mandelblom och de södra backarna är de som besöks mest eftersom Trafikverket har en strategisk rastplats längs riksväg 9 som går genom landskapet. Jo, det är lätt att bli förälskad i det här landskapet som så väl passar in i begreppet öppna landskap.
Linderödsåsens sluttningar är speciella och naturen bjuder på allt från bokskogar till hedar. Strax norr om området finns Forsakar med sin underbara bokskog och faktiskt även ett vattenfall. Det var här som filmen Äppelkriget spelades in och en promenad där i bokskogens skira lövverk är något man inte ska missa. Just vid det vattenfallet satt näcken och spelade, en scen som blivit klassisk.
Som pärlor strödda över landskapet syns skånegårdarna. En av de mest berömda är Glimmingegården som förvisso har ett museum men nog är mest är känd föra att vara väldigt skånsk.
Skånegårdarna till trots är det här knappast det Skåne man har som sinnebild och området har inte undgått konstnärerna. Under 1930-talet lockades exempelvis ”målarprinsen” Prins Eugen till Brösarp under flera somrar för att avbilda backarna ur olika perspektiv.
Christinehofs ekopark med sina återställda våtmarker ger fantastiska möjligheter till promenader eller cykelturer. Det är bara att andas in den friska luften och njuta! Ta tid på dig och stanna till för en kopp kaffe vid någon naturskön plats.
Har man tid passar man på och tar ångtåget på Sveriges vackraste järnväg mellan Brösarp och S:t Olof. Det kan bli det där extra som gör att du minns turen runt vid Brösarps backar för resten av livet.
Det finns mängder med anrika gästgiverier häromkring, och åker du runt ska du naturligtvis besöka något av dessa och smaka på det skånska köket.
Området genomkorsas av trevliga vägar men troligen håller du med mig om att det är som allra vackrast i närheten av Agusa. Ett förslag är det här:
Vik av från väg 19 mot Eljaröd, söder om Brösarp, och kör sedan via Andrarum och Bertilstorp till Brösarps backar och Ravlunda. En knapp två mil lång sträcka, som bjuder på många trevliga stopp. Eller vad sägs om Hallamölla, Skånes högsta vattenfall, Alunbrukets kaffestuga i Andrarum och Christinehofs slott. Bokskogarna bildar lummiga alléer och på ängarna betar lamm och hästar. Väl framme i Ravlunda är det bara att fortsätta på småvägarna mot Vitaby och Bästekille, för att sedan leta dig vidare ner mot havet och Kivik.
Bildcred huvudbild: Brösarp
Bli först med att kommentera