Norr om Gardasjön börjar bergen torna upp sig och slotten högst upp skymtar mot den oftast klarblå himlen. Vägen är smal och går genom ett fantastiskt landskap med klippor som hänger över vägen och en djup dal på andra sidan. Jag kör från Riva del Garda på den gamla vägen, SS421, på väg mot Ponte Arche där jag skall ta väg SS237 mot Trento. En väg som gjorde mig helt betagen första gången jag körde den.
Min nyfikenhet driver ofta ut mig på den här typen av vägar även om de inte alltid är de mest lämpade för större fritidsfordon men så länge vägarna trafikeras av bussar är jag ganska lugn. Man måste ju inte ha bråttom. Jag har lärt mig att de naturupplevelser som vägarna bjuder på är värda all uppoffring och det är inte värre än att stanna till vid någon parkeringsficka och släppa förbi de ettriga småbilar som uppenbarligen vill köra snabbare än jag vill.
Trots att det är betagande vackert är vi ännu inte vid det vackraste avsnittet, vi är fortfarande bara på väg mot SS48. Med jämna mellanrum ser jag någon liten sjö efter vägkanten där jag stannar till vid rastplatsen och bara njuter. Här är trafiken måttlig eftersom motorvägen, A22, blivit den väg som de flesta väljer. Även om luften börjar bli alp-frisk slår värmen emot mig när jag går ur den luftkonditionerade bilen.
Uppe vid Lago di Molveno är det betagande vackert och på sådana platser stannar jag gärna till bara för att njuta en liten stund.
Det är svårt att få för mycket av sådana vyer.
Men innan vi lämnar det unika området Comano Terme så tar vi en titt på själva termalbaden som finns mellan Gardasjön och Brenta Dolomiterna, där vi är omgivna av historia, natur och kultur. Medeltida byar, kristallklara sjöar, slott och oändliga möjligheter till sport och friluftsliv. En fantastisk “mellanväg” att utforska om du åker mot Lomaso, Bleggio, Stenico och San Lorenzo in Banale. I Tenno produceras olja och vin eller varför inte beställa in en lunch med kastanjer. Från Fiavè kan man också åka till Bleggio där det finns flera gårdar som har underbara frukter.
För den som älskar konst finns en liten by, Balbido, som har husens fasader täckta med målningar. Vi fortsätter till Rango med sina valnötter även om orten mest är känd för julmarknaderna. I Stenico finns ett vackert slott från 1100-talet och staden San Lorenzo Dorsino har blivit känd för att vara en av de vackraste i Italien.
Vi närmar oss Dolomiterna som är den östra delen av italienska Alperna. Största delen ligger i provinsen Belluno, men området sträcker sig även över delar av provinserna Bolzano, Trento, Vicenza, Udine och Pordenone. Floderna som brukar anges som områdets gränser är Adigefloden i väst och Pievedalen i öst samt från Pustertal i norr till Val Sugana i söder. Bara den som åkt vägen mot Lienz i Österrike kan förstå passionen över en väg som denna. Kort sagt är det en miljö som sällan upplevs.
Har du gott om tid åker du och tittar på parken vid Canazei där det fina naturområdet Sciliar-Catenaccio (eller Schlern-rosengarten på tyska som talas här) ligger som rankas högt för sin naturskönhet, men att beskriva parkens skönhet i detta vackra landskap är svårt, men upplevelsen kommer garanterat att imponera på dig.
Från Trento tar jag SS612 mot Cavalese i Sydtyrolen där jag ansluter till SS48 som får ta mig österut. Det fortsatt underbara landskapet i Sydtirolen bjuder på en fantastisk utsikt över dalarna som är extra inbjudande på min väg mot Lienz i Österrike.
Vid Cortina skulle jag vilja lura ut dig på en ännu mindre väg, SR48, via det grandiosa bergspasset Falzagero med sina panoramavyer och 2000 meter höga kalkstensberg. Dramatiska klippor hänger över passet Sasso di Stria (häxklippan) och Cinque Torri (fem torn) till öster.
Alplandskapet tar vid och kommer du tidigt på säsongen kan du uppleva färgprakten men det är vackert oavsett årstid. Men en fantastisk tid är att uppleva senvåren vid Gardasjön och sedan ta sig över Dolomiterna.
Utsikten över dalarna är extra inbjudande på min väg mot Lienz i Österrike. På våren är vägen helt omgiven av alplandskapets vackra blommor och träd. Bara den som åkt vägen kan förstå passionen över en väg som denna. Kort sagt är det en miljö som sällan upplevs.
Pordoi är nästa vackra pass, det är vägens högsta punkt med 2239 möh, och erbjuder dig oslagbara vyer ut över Ampezzo-Dolomiterna. Här kan du parkera bilen och ta linbanan upp till det 2950 meter höga Sasso Pordoi. Efter det här bergspasset leder dig vägen neråt en bit, till Canazei, en liten turistort, innan den når fram till den djupblå Carezzasjön som är ett naturreservat och i vars yta man kan se Laternars klippiga väggar, 2794 möh i söder, och i nordost blickar det 2806 meter höga Rotwand ilsket.
Men, har du ett stort ekipage blir du tyvärr tvungen att hoppa över denna sträcka och istället åka norrut på SS51 till E66 där du svänger österut. Körde du SR48 ansluter du till SS52 där du kör norrut och ansluter till E66 och kör då österut.
E66:an tar dig till Österrikiska Lienz som bjuder på något så ovanligt som en stad i Österrike med italiensk känsla.
Det här vägförslaget bygger inte på välkända platser utan på en fantastisk natur på mindre vägar. Personligen skulle jag sommartid planera körningen så att Heiligenblut alldeles innan Gross Glockner blir en lämplig övernattning. Sträckan från Gardasjön till Heiligenblut är inte orimligt lång, ungefär 35 mil beroende på exakta vägval, men tänk på att de svårslagna scenerierna garanterat tar lång tid att köra, hellre två dagar i lugn takt än en stressig dag.
Men en sak kan jag garantera dig. Du kommer att njuta av scenerierna och vilja stanna ofta i ett av Europas mest natursköna områden!
TIPS: Den här turen är lämplig som en del av en tur runt sjöarna Garda, Como och Maggiore. Det är inte heller långt till Venedig och därifrån kan du köra tvärsöver Italien till platser som Florens, Sienna och Pisa. Från Pisa och norrut går en underbart vacker väg efter kusten mot Genoa.
Bli först med att kommentera