Övralids utsikt är svårslagen

Annons:

Högt upp ovanför Vätterns vatten tar utsikten andan ur en. Här står Verner von Heidenstams sista hem, en stram byggnad och blickar västerut mot bedårande solnedgångar. Det var troligen en livsdröm för honom att skapa det här paradiset, en plats där han till fullo kunde koppla av och njuta av skönheten. Det är få ställen som i Sverige bjuder på något motsvarande.

1926, året efter byggnaden stod klar, skrev han ett kärleksfullt brev till sin livsledsagarinna Kate Bang

– Jag har inte ord för hur vackert det är. Sandell och jag har enats om att Farfars stuga ligger i paradiset. På alla håll blommar körsbär, och så sippor, gullvivor och alla möjliga blomster. (Hjalmar Sandell var Heidenstams chaufför och alltiallo.)

Det var ingen osanning han kom med. Paradis har kanske blivet ett mer utslitet ord nu, nära hundra år senare. Men ändå. Det är inte trädgårdens charm som omfamnar en. Någon trädgård finns knappt. Inte heller tilltalar husets strama 1920-talsstil alla. Inte utsidan i varje fall. 1920-talet var stramt och modernt på ett sätt världen inte sett tidigare. Här finns inga burspråk. Inga spännande nischer. Man kan känna vibrationerna från Bauhaus-stilen som senare blev världsberömd. Charmen i den bemärkelsen finns istället vid farfarsstugan, gamla Övra Lid gård som platsen hette innan Heidenstam ändrade namnet till Övralid och “Farfarsstugan”. Nej, det är utsikten, platsen i sig som är så unik. En magisk plats man absolut måste besöka.

Det var Heidenstam själv som ritade huset som började byggas 1923 och stod färdigt hösten 1925. Här ser man vid klart väder ända till Västergötland och Närke där han föddes på gården Olshammar. Övralid upptäckte han redan under barn- och ungdomsårens segelfärder på andra sidan Vättern då han ofta lade till med sin båt vid någon av bryggorna nedanför Lidberget. De ljusa ängarna, som han hade som riktmärke när han seglade, tillhörde en oansenlig bondgård dit inga vägar gick. I början av 1900-talet köptes gården av en kokerska, som genom idogt arbete i Amerika tjänat ihop till en vacker gård i hemlandet men efter några år lär hon ha tröttnat på den lantliga friden. Kate Bang berättar i sin bok ”Övralid” hur denna fröken tar tag i Carl Milles arm och innerligt ber

– Snälla herrn, hjälp mig att få sälja gården till den där Heidenstam. Herrn förstår, dess läge är som skapat för en poet.

När huset senare stod färdigt besöktes det ofta av välkända personer som Prins Eugen, Carl Milles och Albert Engström. Det är inte svårt att förstå varför det blev så.

Det var byggmästare Edvin Egir från Skänninge som kom att utföra själva byggandet och han var en skolad och kunnig byggare som fick justera och lägga sista handen vid Heidenstams skisser till Övralid. Heidenstam ville absolut ha en lokalt förankrad byggmästare men hans första val var inte så lyckat och därför fick Egir chansen. Men redan innan huset stod klart skrev Heidenstam till Kate Bang

– Summerar jag intrycket så lyder det: Du kommer att älska Övralid. Mer än någon annan plats på jorden. Om Du tänker Dig ett strängt gammalt biskopshus, som vandrat upp till en säter bland skogar och små stugor och där i en dröm om en italiensk villa avlat ett barn med en svensk herrgård, då får du ett enkelt rätlinjigt hus, ett trähus, men ett förnämt, som ser ut som ett slott både utan och innan. Det anspråkslösa och ändå oväntat stora huset står på Övralid.

Som författare räknas han som den främsta företrädaren för det så kallade nittiotalet, en nationalromantisk strömning som även Gustaf Fröding och Selma Lagerlöf kom att tillhöra. 1909 utsågs han till hedersdoktor vid Stockholms högskola, 1912 blev Heidenstam invald som ledamot av Svenska Akademien och 1916 fick han Nobelpriset i litteratur. Ändå var det inte så många vanliga människor som läste hans lyrik, mer vanligt var att folk kände till honom från tidningarna eftersom han var en dåtida superkändis. Folk kände till hans rikedom, person och livshistoria samt inte minst hans kvinnoaffärer och det är inte helt osannolikt att han skulle ha utsetts till Sveriges sexigaste man om någon sådan omröstning hade ägt rum. Han var kort sagt en celebritet och mediepersonlighet.

Huset står idag i stort sett bevarat i det skick som han lämnade det vid sin död 1940 och gården drivs idag av Stiftelsen Övralid som grundades enligt Heidenstams testamente och här finns även Heidenstams gravmonument. Dessutom firas varje år övralidsdagen den 6 juli på Verner von Heidenstams födelsedag och det är då Övralidspriset delas ut till någon framstående författare eller forskare.

Farfarsstugan är numer en vackert belägen kaffestuga med servering med såväl hembakt bröd som lättare luncher. Kate Bang skriver i boken Övralid från 1946 följande om Farfar och hans stuga

– Farfar var en duktig snickare och han hade blick för det som var konstnärligt, han var road av Heidenstams många uppdrag. Trots sina nära sjuttio år arbetade han med liv och lust. Farfar blev allas vår högra hand. Han och Farmor kom att bo i den röda stugan under det stora körsbärsträdet. —– Men den som inte äger sitt hem har lyckan endast till låns och då brorsonen flyttade fick Farfar följa med.

Övralid ligger vid riksväg 50, en mil norr om Motala (Nykyrka, Västra Ny). Här finns även fyra platser för husbil eller husvagn där man kan stå på asfalt men det finns även tillgång till platser på gräs. Servicen består av toalett samt soptunna. Under sommarsäsongen sker visningar av Verner Von Heidenstams hem varje timme av guider som berättar om hans liv. Det finns servering i Farfarstugan och promenadstigar runt området samt får i hagarna.

GPS: 58°36’26.8″N 14°56’39.4″E

Bildcred: Stiftelsen Övralid

Dela gärna!

Annons:

Bli först med att kommentera

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*


Skräppostfilter 67 + = 77