Vi är vid ett av Sveriges mest spännande platser när det gäller industrihistoria när vi kliver in bland byttor och kärl.
Här guidas man runt i en oljedoftande miljö där flaskor och verktyg minner om en tid då fotogen var den nya tiden och gav frihet åt dåtidens generation på ett sätt som är svårt att förstå i vår tid då ljus kommer med en knapptryckning. Hela miljön är något speciellt och något äldre bevarat raffinaderi finns inte vilket förstås ger lite extra krydda till ett besök.
Allt startade när bonden Pehr August Ålund 1868 gjorde sina första försök hemma på gården med ett fat olja från Pennsylvania. Sju år senare byggde han fabriken med tolv retorter som är eldfasta behållare för destillering och därutöver investerade han i en paraffinpress, ångpannecentral och magasin. Det kanske inte uppfyller dagens krav på vad som ska kallas för en fabrik med den sysselsatte i varje fall på 1890-talet åtta familjer och några ungkarlar.
När raffinaderiet anlades 1875 på Barrön i sjön Åmänningen vid Ängelsberg var tiderna annorlunda. I torpen var ofta den öppna elden den enda ljuskällan och elektriciteten hade ännu inte gjort sitt intåg. Bilar var en sällsynt företeelse även om det fanns en ångdriven artillerivagn, Fardier à vapeur, redan 1769 räknas den första bilen med förbränningsmotor vara byggd av Étienne Lenoir 1862 och med den lyckades han ta sig nio kilometer på tre timmar. Först med utvecklingen av Ottomotorn 1878 fick man en bensinmotor som kunde börja konkurrera med de ångdrivna vagnarna. Den som var först med att sälja självgående vagnar av en och samma typ, var Carl Benz som år 1885 hade utvecklat en fyrtaktsmotor på 0,85 hk som kombinerades med en trehjulig bil för två personer. De skulle nog häpna över dagens bilbyggarteknik.
Men fokus för Pehr August Ålund låg på fotogen som gav en jämn, rökfri belysning i stugor och industrier. För fotogen skulle komma att revolutionera vardagslivet för dåtidens människor och kom i en tid när behovet av belysning växte explosionsartat. Oljan tog han från USA som omvandlad till fotogen spred det efterlängtade ljuset. Fotogentillverkningen skulle komma att pågå till 1902 när en oljelast exploderade i Stockholm. Man fortsatte dock med lysolja, vapenfett och maskinsmörja till 1927.
Den främsta anledningen till att Ålund valde just Barrön var att Bergslagens gruvor och bruk låg inom rimligt avstånd och dessutom var Barrön just en ö vilket minskade risken för omgivningen om det skulle uppstå en brand. Eftersom vägar mest var byggda för lokala transporter med häst och vagn var näraliggande Strömsholms kanal en viktig transportled och likaså att Engelsbergs bruk på fastlandet hade järnväg.
På fastlandet, i Ängelsberg, kom den nya järnvägen till Stockholm dessutom lägligt. Första gången Ängelsberg fick järnväg var förvisso 1853 men den var smalspårig och i januari 1876 stängdes sträckan när den byggdes om till normalspårvidd vilket tog ett knappt år. Trafiken på den smalspåriga rälsen var den första lokdragna i Sverige med lokomotivet Förstlingen men då enbart på sträckan Kärrguvan–Trättsbo. 1962 lades dock persontrafiken till Ängelsberg ned men i augusti 2003 började Engelsbergs Norbergs järnvägshistoriska förening trafikera Ängelsberg-Kärrgruvan med veteranrälsbussar sommartid.
1975 blev fabriken förklarad som byggnadsminne och idag är hela ön ett museum. Fabriken samt ett kokhus, en arbetarkasern och ett bostadshus finns fortfarande kvar. 1999 utsågs Oljeön till Årets industriminne av Svenska Industriminnesföreningen.
För att komma till Oljeön tar man färjan Petrolia. Den tar tio minuter och går från hamnplatsen i Ängelsberg, precis invid järnvägsstationen.
Raffinaderiet på ön är öppet för besökare under sommaren och på oljeöns hemsida hittar du information om öppettider och färjeavgångar.
Oljeön är en miljö i Ekomuseum Bergslagen och ägs av Preem.
GPS: 59°57’25.8″N 16°00’11.2″E
Bildcred huvudbild: Wikimedia / Jürgen Howaldt
Bli först med att kommentera