
Att köpa en ny husbil är en stor investering och självklart förväntar man sig en problemfri produkt. Tyvärr blir det inte alltid så och vi ska berätta om Kalle, vi kallar köparen så därför att vem det är spelar mindre roll. Frågan som är av intresse är istället hur ofta en husbil får ha olika fel som till slut gör det svårt att använda den eftersom förtroendet för produkten blivit så lågt att den inte längre uppfyller kravet att den ska kunna användas för sitt syfte. Lagen pratar om väsentlig olägenhet.
Det här med garantier har en inbyggd olägenhet, många tycker att de aldrig gäller eftersom det “finstilta” begränsar rättigheterna när det verkligen gäller. Är det så eller ställer vi så höga krav att de blir omöjliga att uppfylla för en säljare?
I botten ligger Konsumentköplagen. I Kalles fall är den fabriksnya husbilen köpt och levererad före den 1 maj 2022 och detta är viktigt eftersom lagen ändrades då. Lagens syfte är att skydda kunden om ett fel uppträder inom sex månader då det anses ha funnits från början och det är säljaren som ska visa att så inte är fallet. Tiden därefter, upp till 36 månader, är det köparen som ska kunna visa att felet funnits från början även om det inte visat sig förrän senare. Om felet, som i normalfallet är ett, betraktas som reklamerbart ska det repareras utan kostnad för köparen men det inkluderar inte nödvändigtvis följdkostnader. Hade husbilen köpts efter den 1 maj hade tiden för att säljaren ska ha bevisbördan istället varit 24 månader. I lagens förarbeten pratas om att säljaren ges två försök att reparera bristen men det finns inte någon absolut gräns. Väsentlig olägenhet kan ju tolkas lite olika.
Har säljaren utlovat “garanti” faller bevisbördan på säljaren under garantitiden men köparen måste följa fabrikantens skötselanvisningar (exempelvis serviceintervaller och fuktkontroller) för att garantin ska gälla. Du måste se garantin som en utökning av konsumentköplagen, det är inte ett lagkrav. Många konsumenter missuppfattar detta.
Det är viktigt att ha klart för sig att Konsumentköplagen inte ger en köpare rätt till det som alla kallar “garanti”, man har en reklamationsrätt. Säljarens skyldighet är att reparera felet på två försök, klarar denne inte det föreligger möjligheter till olika ersättningar och i visa fall hävningsrätt. Gäller reklamationerna olika fel finns ingen uttalad praxis. Men till slut nås någon form av lagmässig gräns även på en komplex produkt som en husbil som också beror på felens karaktär.
Det formella till trots är lätt att föreställa sig den frustration Kalle känner efter att husbilen vid fem tillfällen och under sammanlagt två av de åtta veckor han ägt den stått på verkstad. En gång fick den till och med bärgas. Hälften av hans hundra körda mil har blivit resor till och från verkstaden. Kalle börjar betvivla att han kommer att kunna använda husbilen till sina tänkta resmål och har en gnagande oro för att det uppstår det något nytt fel.
I det här fallet uttrycker sig Kalle så här:
– Husbilsbranschen generellt har stora problem vilket de inte tar ansvar för utan låter kunden ta konsekvenserna.
Är detta sant? Är det fler problem nu när branschen har svårt att möta efterfrågan på husbilar, både på grund av komponentbrist och oväntade stopp i produktionen? I antal är det säkert fler som får problem eftersom volymerna är större men går det att bedöma om andelen ökar?
Det finns ingen statistik att falla tillbaka på och ofta uppstår problem även i kommunikationen mellan köpare och säljare. Så är fallet för Kalle och han menar att det säljande företaget inte tar hans problem på allvar. Det är ett ämne vi inte går in på i den här artikeln eftersom, oftast, ord står mot ord. Men oavsett det är säljarens agerande viktigt, det gäller ju principiellt att få den redan uppretade kunden att förstå och verkligen visa att de gör allt för att lösa problemet. Det har inte säljaren lyckats med i det här fallet och Kalle blir än mer irriterad och kontaktar oss. Vi vet förstås vilket det säljande företaget är, husbilens fabrikat och kundens riktiga namn.
Kalle ställer krav på ersättning i diskussionerna med säljaren som slår ifrån sig men hjälper till med reparationerna. Det gäller även det allvarligaste felet som avser nivåmätningen i AdBlue-tanken. Kalle reagerar direkt efter leveransen på att nivån på mätaren inte stämmer med den verkliga och den lämnas in för detta fel vid två tillfällen. Sedan stannar bilen och får bärgas till verkstaden eftersom husbilens dator tror att tanken är tom trots att den är full. Även basfordonets tillverkare är nu inblandad då säljaren hänvisar Kalle att ta bilen till dennes verkstad. Detta är egentligen inte Kalles plikt, det är alltid säljaren som hanterar felet och får i så fall själva ordna så att bilen repareras utan oskäligt dröjsmål. Men Kalle har tappat förtroendet för säljaren och tar själv husbilen till basfordonets verkstad. De diskuterar med Kalle om att montera begagnade sensorer eftersom komponentbristen gör att det inte finns några nya att tillgå. Nu har bilen hunnit upp till sitt fjärde besök om AdBlue.
Vad säger Konsumentverket och ARN?
Vi pratar både med Konsumentverket och Allmänna Reklamationsnämnden om Kalles problem. Båda understryker att de inte ger råd i enskilda fall utan då måste Kalle göra en anmälan till ARN som gör en bedömning. Därför håller vi diskussionen med dem på en principiell nivå.
Konsumentverket menar att det är uppenbart att problemen med husbilen motiverar en anmälan och att säljaren i sådana här fall kan bli ersättningsskyldig för den olägenhet felen har orsakat Kalle om ARN skulle komma fram till att felen är av väsentlig betydelse. Fyra reparationstillfällen och en bärgning för ett utav felen ligger tydligt inom lagens ramar. Hade säljaren exempelvis erbjudit ett ersättningsfordon hade detta kunnat förändra bedömningen där det även skulle kunna bli aktuellt med ersättning för exempelvis ett hyrfordon.
Men nu räcker det inte med det här felet, Kalles husbil råkade även ut för fel på värmesystemet. Det krävde dock inte annat än en reparation och därmed är det felet ur världen. Ytterligare fel har bland annat varit läckande kranar. Det senare menar Konsumentverket får anses vara av mindre väsentlig betydelse.
Här kommer problemet med multipla fel in. En husbil är komplex och det kan uppstå en rad fel även om långt ifrån alla behöver vara allvarliga. Man skulle kunna spekulera i färgsläpp på någon skåplucka, den typen av fel är inte kritiska för funktionen och köparen får då finna sig i en längre reparationstid och fler än två verkstadsbesök. Men inte heller sådana fel får bli för många. Hur många går inte att säga och här blir det en bedömningsfråga om problemens art och frekvens. Som grundprincip gäller dock att sådana fel inte får staplas på varandra i all oändlighet och föranleda “för många” verkstadsbesök. De återkommer till lagens uttryck om väsentlig olägenhet. Troligen kan lagens princip om två reparationstillfällen tillämpas även i dessa fall men bedömningen blir mer komplicerad.
En fråga som inte berör Kalle är viktangivelserna som är uppe till diskussion igen efter att åklagarmyndigheten i Tyskland anklagat en tillverkare för att systematiskt ange för låga tjänstevikter. Detta innebär att lastvikten minskar, ibland till så låga tal att husbilen inte ens kan ta med tillåtet antal passagerare vilket får anses uppfylla lagens krav om väsentlig olägenhet. Tillverkarens viktuppgift ska hålla sig inom +/- 5 procent och köper man ett begagnat fordon eller ett nytt fordon som finns i lager bör man väga det så att man vet vilken vikt det har. Man måste även tänka på att alla utrustningspaket som läggs till väger lite extra och det blir en del av den möjliga lastvikten. I Norge uppmanas köpare ta med viktuppgiften i köpekontraktet för att undvika överraskningar. På nätet hittade vi en person som uppgav att de hade 20 kilo tillgodo med maximalt antal passagerare, full vattentank och fulltankad. En så låg lastvikt räcker knappt till maten och lagtekniskt borde det falla under väsentlig olägenhet.
Det finns ett principiellt intressant men ett par år gammalt fall där ARN bedömt en begagnad husbil som vägde 400 kilo mer än vad som stod i handlingarna, ett förhållande som inte är ovanligt, och det konstaterades att lastvikten endast var 70 kilo. ARN ansåg därför att husbilen inte kunde användas på avsett sätt. I det fallet rekommenderar ARN att mannen skulle få pengarna tillbaka mot återlämnande av bilen vilket innebar att företaget skulle betala tillbaka 643 000 för husbilen.
En annan väsentlig fråga i dagsläget är leveranstiderna. Det finns regler om hur försenad en leverans får bli innan hävningsrätt föreligger men inget säljföretag kan garantera exakt leverans i dagsläget. Kom överens vid kontraktsskrivandet så kanske du besparar dig många bekymmer. Det gäller ju i synnerhet om du redan har ett fordon som du säljer separat och det är viktigt att synkronisera köp och försäljning. Även här finns många berättelser på nätet där några till och med blivit kontaktade av säljföretaget som meddelat att den nya husbilen anlänt till Sverige vilket visat sig vara felaktigt och kunden stått utan husbil i månader.
Det finns förstås enskilda händelser där kunder hamnat i kläm med dagens problematiska leveranssituation och, som i Kalles fall, fått orimligt många och stora fel. Även om Kalle skulle välja att göra en anmälan till ARN och få rätt att häva köpet hamnar han i ett nytt. Återigen kommer han att få vänta på en ny husbil, hans leverans blev också försenad, och den han köper har hunnit bli dyrare eftersom priserna ökat sedan den nuvarande köptes.
Det finns all anledning att branschens aktörer att agera psykologiskt klokt i sina kundkontakter under den här problematiska perioden. Men kunden måste också förstå att säljaren ibland inte kan ge exakta besked. Fel kan uppstå på alla produkter, så även husbilar. Med det som bakgrund hoppas v att det fjärde verkstadsbesöket för Kalle blir det sista på ett tag. En tårta i kylskåpet när Kalle ånyo hämtar sin husbil kanske skulle kunna gjuta lite olja på vågorna. Det kanske vore en billig lösning för att få behålla en kund.
Bildcred: Falck bilbärgning fb
Bli först med att kommentera