Det är färgrikt på Lüneburger Heide. På hösten lyser hela landskapet av ljungens intensivt lila blommor men tidigare på året är det andra blommor som präglar den karga naturen. Men mitt i denna speciella och vandringsvänliga natur finns även den över tusen år gamla hansastaden Lüneburg. Kontrasten kan inte bli mycket större mellan naturen i Lüneburger Heide och bergiga Harz som inte ligger så långt söder om oss. Österut finns en av Europas största bokskogsområden i Müritz. Men det är just här på heden som man hittar denna överraskande stad.
Det är självklart att naturen varierar mellan olika områden men den här delen av Tyskland blir ofta bortglömd av de utländska turisterna. Man besöker de välkända städerna som Celle men mindre ofta den charmiga gamla staden Lüneburg som för första gången omnämns 956.
Att Lüneburg under lång tid varit en rik stad syns på den påkostade arkitekturen. Men rikedomen kom med ett pris, marknivån har påverkats påtagligt av den lönsamma saltbrytningen som inte upphörde förrän 1980 och en del av staden har till och med sjunkit med en meter från när husen byggdes. Stadsdelen har fått namnet Senkungsgebiet, sjunkområdet, och har påverkat allt.
Men hellre än att riva och bygga nytt har stadsdelen blivit en turistmagnet, här vandrar man gärna runt och förvånas över viljan att behålla stadsmiljön så intakt som möjligt, även om allt nu är snett och förvridet men de fantastiska husen med underbart vackra fönster och dörrar finns kvar. Det har blivit stadens lilla charmtroll. Här finns även vattentornet som ger en fantastisk utsikt, vid bra väder ända till Hamburg. Missa inte torget Am Sande som räknas som det vackraste i staden.
Gränderna är otaliga men det finns även mer monumentala byggnader, däribland tre stora kyrkor och beger man sig till den centrala delen vid kanalen är stadens karaktär helt annorlunda men fortfarande med en genuin charm som få städer kan uppvisa. Den spektakulära arkitekturen har ett ovanligt inslag och det är ett repformat dekortegel som ofta syns runt portar eller som takdekoration och sällan syns i andra städer.
Här finns även Tysklands enda fullständigt bevarade kran som lyfte saltet till båtarna som färdades på floden Ilmenau och exporterade det vida omkring. Den har funnits här sedan 1330. I det här området kan man ta en hästkärra, något man bör göra, så att man får se mycket av staden i lugn och ro. Det finns få sätt som har en så lugnande inverkan på människors sinnen som hästhovars klapper mot kullersten. Det finns även stadsrundvandringar då det berättas en hel del intressant men framför allt kommer man till de mest intressanta platserna.
Hela området runt kanalen är kantat med restauranger och caféer som serverar härliga tyska rätter, alltifrån något lätt till överdådiga typiskt tyska portioner.
Musikanterna kan förstås även avnjutas till ett glas vin som serveras i ett glas som pärlas när det svala vinet möter den ljumma luften. Att de centrala delarna av Lüneburg är en bilfri zon gör förstås upplevelsen betydligt lugnare.
Ovanför kanalens “vattenfall” går Brausebrücke där hästhovarnas klapper blandas med ljudet från det brusande vattnet. Det finns ett lugn som omsluter hela staden.
Allt i Lüneburg handlar om stadens stora naturtillgång, saltet. Det kallas ofta för staden guld och idag har vi nog svårt att riktigt förstå vilken enorm tillgång det representerade så sent som för ett sekel sedan. Historian om saltet kan du se på stadens saltmuseum. Visserligen har den sjunkande marken skapat problem och enbart under 1900-talet har 180 hus fått rivas även om det inte inneburit att stadens karaktär förändrats. Kanske beroende på att stadens befolkning genom omröstningar satt stopp för den förstörelse som exempelvis svenska städer genomgick när stadskärnornas historiska bebyggelse ersattes med Domus-varuhus.
En av de mer spektakulära byggnaderna strax bredvid kanalen är det vita rådhuset från 1230 du ser på inledningsbilden. Det har byggts till och om under dessa århundranden och är nu stadens stolthet. Den nuvarande fasaden byggdes 1720 och ta dig tid att se något av allt intressant som finns inne i byggnaden.
Framför rådhuset hålls varje onsdag och lördag stadens marknad som, om det passar in tidsmässigt, är ett måste. Dofterna av blommor, grönsaker och frukter är något som blir allt mer sällsynt men här lever traditionen kvar. Även klockspelet är lämpligt att pricka in, det spelar tre gånger per dag, klockan 08, 12 samt 18 då porslinet från Meissner får folk att stanna upp och lyssna på de vackra låtarna.
Lüneburg är en stad som många tyskar besöker men den stora turistströmmen från Sverige mal förbi den på Autobahn mellan Hamburg och Hannover och förstår inte vad som missas när Lüneburger Heide inte besöks.
Det här är ett ställe som lämpar sig för ett stopp i början av en tur som kanske tar dig ytterligare söderöver mot det bergiga Harz. Det finns tre ställplatser i Lüneburg.
GPS: 53°14’43.9″N 10°24’10.8″E
Bli först med att kommentera