Lübbenau, Tysklands tropiska paradis

Annons:

Båten i lagunstaden Lübbenau gungar till när vi äntrar den för att bege oss ut på kanalerna i Spreewald. Här växer den frodiga grönskan ner i vattnet och träden omfamnar kanalerna från ovan där de hänger ut från de närmast otaliga öarna, ungefär som i ett tropiskt paradis. För visst är det ett paradis om än inte i tropikerna. Känslan är särskilt påtaglig i Lehde, en stadsdel öster om Lübbenau, som består av lika många öar som det finns hus.

På det närmast oändliga antalet öar efter de 130 mil långa vattenvägarna ser husen oftast inte ens tyska ut. Trähus hör på något sätt inte ihop med Tyskland. Spreewalds kultur hör i stället ihop med sorberna, en kultur som folkgruppen lyckats bevara över århundraden med både byggnadsstil, kläder och språk. För Spreewald är något unikt, ett UNECO-klassat paradis vars natur skapades under den senaste istiden och området bara väntar på att utforskas här i delstaten Brandenburg.

Nej, det känns inte som Tyskland brukar göra. Möjligen kan man jämföra Lübbenau vid floden Spree i Oberspreewald med Venedig vilket många gör även om jag tycker jämförelsen haltar. Här finns inga monumentala färgglada hus vid kanalerna utan vi färdas genom ett grönskande landskap. En bättre jämförelse är nog Giethoorn i Nederländerna men långt ifrån alla har någon sinnebild av den orten som få ens hört namnet på. Lite så är det även här i Spreewald, länge gömt bakom järnridåns galler. I Tyskland känner jag bara till ett annat område som bjuder på något jämförbart och det är Müritz, även det bakom den forna järnridån men norr om Berlin. Där är det mer som ett sjösystem i Europas största bokskogsområde även om det överallt närvarande vattnet ger en viss likhet med Lübbenau.

Sorberna kom hit långt innan järnridån ens var påtänkt och har hela tiden ägnat sig åt fiske. Sorber kanske du tänker. Vad är det för några? Jo, de är ett västslaviskt folk på ungefär 60 000 personer som bor samlat i östra Tyskland och de är erkända som ett minoritetsfolk med eget språk. Inte heller det något som särskilt många känner till. Lite speciellt är att platsernas namn skyltas på båda språken så man kan inte kalla det en dialekt.

Lübbenau har trots sitt fickformat både slott och hamn där Spree har blivit stadens huvudgata, in i vilken smalare gränder rinner från vänster och höger. I dessa lyriska ordalag beskrev en gång Theodor Fontane dagens centrum för sorbisk kultur. Kanske är det fel att kalla området för ett fritidsmuseum trots att området beskrivs så ibland, här sprudlar det av liv och verksamhet, museer är oftast statiska när de visar upp det som varit. Här är vi mitt i, till och med omfamnas, av en miljö som är helt unik och alldeles för ofta beskrivs som delstaten Brandenburgs Venedig.

Innan vi klev ner i båten satt vi vid hamncaféet och njöt av både det tyska köket och miljön. Staden, kanske snarare orten, är förvisso mysig men ur den synvinkeln finns andra som lockar mig mer. Nej, det är naturen i Spreewald i sin helhet som drar till sig allt fler turister och världsarvsklassningen har säkert hjälpt fler att upptäcka området.

Utöver det oftast fullsatta caféet är det gurkor i alla tänkbara former som gäller. Vid de små stånden säljs varianter du inte hittar i stormarknadens labyrintliknande utbud och behärskar du tyska kan du få veta allt som hör ihop med tillverkningen. Det är ett gyllene tillfälle att prova på något annat än det vanliga, fylla på hyllorna och det känns inte riktigt som att köpa någon souvenir som oftast hamnar längst bak i bokhyllan när man kommer hem.

Det centrala informationscentret för biosfärreservatet hittar du i den historiska gamla stadsdelen, inte långt från torget med sina tvåvåningshus och Nikolaikirche.

Du ska inte missa att besöka de typiska gamla vendiska gårdarna, örtagården eller se de historiska dräkterna. För att komma dit finns det en två kilometer lång naturstig som börjar vid hamnen och Lehde hedrar dessutom regionens favoritdelikatess med ett gurkmuseum. Var skulle man annars hitta ett sådant om inte här?

Bildcred: Wikivoyage / Stefan Fussan

Passa även på att besöka slottet, långt ifrån Tysklands största eller mest påkostade men det ger en anledning till att se mer än hamnen.

Har du cykeln med dig kan du ta en tur till Leipe som ligger åtta kilometer öster om Lübbenau och det är enkelt att hitta dit via “Gurkenradweg” men det är förstås även möjligt att ta en promenad. Här är husen till största delen byggda i timmer och täckta med vass eftersom byn inte gick att nå på annat sätt än med båt fram till 1936. Än idag vetter byggnaderna därför mot vattnet och besöker du “Heimatstuben”, ungefär hemortshuset, beskrivs ortens lokala historia på ett intressant sätt.

Spreewald tillhör absolut en av de mer sevärda platserna i Tyskland och kommer att förändra din bild av vad som finns att uppleva i landet. Visst, Harz är också spännande liksom Mosel och Rhen med sina vinodlingar och slott för att inte tala om Romatische strasse med orter som Rothenburg o.d.t. Men någon annan plats som Lübbenau lär du inte hitta i Tyskland.

GPS: 51°50’24.4″N 13°55’13.5″E

Dela gärna!

Annons:

Bli först med att kommentera

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*


Skräppostfilter − 5 = 1