Gross Glockner, den vackraste vägen till Italien

Annons:

Vi kör förbi gröna ängar där Alpernas typiska flora spär på skönheten men snart byts den vyn ut mot snötäckta alptoppar. Här möter vi murmeldjur och kor, kor som rimligen måste ha anpassad benlängd för de branta sluttningarna, och har du tur ser du även en stenbock. Det är få alppass, om ens något, som har samma aura som Gross Glockner, eller som det egentligen heter, Gross Glockner Hochalpenstrasse. Det är inte undra på att vägen fått detta namn, Gross Glockner är Österrikes högsta berg och det högsta i Alperna öster om Brennerpasset. Här finns även Österrikes största glaciär, Pasterze, på Grossglockners östra sluttning.

Den häftiga vägen kan vi tacka Franz Wallack för, det var han som hade en vision om en nord-sydlig förbindelse via dalen Fuscher-Törl genom Österrikes största nationalpark, Hohe Tauern är 1 800 kvadratkilometer stor. Hans vision ledde till att 4 000 män på bara fem år skapade vad ingen trodde var möjligt. Vägen måste ses som ett tekniskt och logistiskt mästerverk från den tiden, ett storverk som producerade innovationer som har bestått till denna dag. Detta trots att trettiotalet knappast bjöd på de sofistikerade tekniska lösningar vi har idag i en tid som dessutom präglades av ekonomisk katastrof. Det var dock inte alla som deltog i vägarbetet som överlevde den farliga arbetsmiljön och de som omkom hedras vid ett monument vid Edelweißspitze.

Idag är vägen perfekt asfalterad och även i övrigt i mycket bra skick men som vid alla alppass är du tvungen att betala. Det är det väl värt.

Du behöver inte alls vara rädd för att köra den, även bussar trafikerar Hochalpenstrasse frekvent, men självklart måste du tänka på bromsteknik och att uppåtgående trafik alltid har företräde. Kör du långsammare än övrig trafik kommer övriga trafikanter att uppskatta om du stannar till vid någon av de många parkeringsfickorna och släpper förbi de som kör snabbare. Då kan du förstås även passa på att ta en kopp kaffe och njuta extra länge av utsikten.

Vägen som började byggas den 30 augusti 1930 och invigdes den 3 augusti 1935 är 48 kilometer lång och har 36 hårnålskurvor, några andra räknas inte i sådana här sammanhang. Det är nästan fem mil av utsikt som slår det mesta och ett måste för alla som älskar alplandskap.

På 2 260 meters höjd finns Haus Alpine Naturschau där du bör stanna till och titta på utställningen där det finns bergskristaller, de olika stentyper som finns i området och så visas en film om murmeldjuren. Missa inte att titta genom stenmonumentet som gör att du vet vilken bergstopp som är Gross Glockner.

Nästa måste är Edelweißspitze där vägen når sin högsta punkt på 2 571 möh och man har en grandios utsikt över både Gross Glockner och dalen Fuscher-Törl.

Efter den vanliga sträckningen finns både gott om parkeringsplatser och souvenirbutiker men det finns en avtagsväg upp till toppen med den riktiga utsiktsplatsen, en tur på 1,6 kilometer som du ska ta dig tid att köra. Det är nämligen just där du når den högsta punkten via väg, 2 571 möh, vilket är 177 meter högre än parkeringsplatsen nedanför. Att det dessutom är den högsta vägen i Österrike gör det än mer speciellt.

Här finns även ett utsiktstorn som ger dig utsikt i 360 grader.

Bildcred: Wikimedia / Zairon

Tunneln finns vid 2 504 m.ö.h. och där får du räkna med att det är snö även mitt i sommaren. Varför inte passa på att kasta en snöboll? Mitt i tunneln går även landskapsgränsen mellan Kärtnen och Salzburg och är du uppmärksam ser du skylten i den alltid fuktiga luften.

Många stannar till här i tron att det är högsta punkten men så är inte fallet. Använd istället tiden till Kaiser Franz Josefs Höhe eller kör upp på Edelweisspitze.

Utsikten är mäktig överallt men när det gäller berget Gross Glockner finns det även en marginellt lägre topp bredvid, Kleinglockner, som når 3 770 m.ö.h. De som troligen besteg den karaktäristiska alptoppen först var Sigismund Ernst Hohenwart samt Franz Xaver von Wulfen som med hjälp av två personer, låt oss kalla dem bergsguider, från Heiligenblut nådde Kleinglockners topp den 23 juli 1799. Gross Glockners topp nåddes den 28 juli 1800 då det första minnesmärket, Gipfelkreuz, placerades på dess 3 789 meter höga topp.


Bildcred: Salzburg Wiki / Robert Gruber

Är inte ditt största intresse bergsbestigning utan du nöjer dig med att se topparna på håll ska du köra upp till Kaiser Franz Josefs Höhe på 2 369 meters höjd där du har en av de bästa utsiktspunkterna över topparna men här finns även murmeldjuren och glaciären Pasterze i förgrunden.

De magnifika topparna lockar många men parkeringsplatsen är stor och där finns även ett besökscentrum med mycket information om allt som rör både nationalparken och vägbygget.

Här finns även ett utsiktstorn utformat som en bergskristall, Wilhelm Swarowski-tornet, som i princip är helt i glas och ger dig skydd om vinden är elak. På den här höjden kan väderförhållanden ändras snabbt och inget säger att inte nästa dal är insvept i dimma.

Vill man inte enbart blicka uppåt kan man ta sig ut på östra Alpernas största glaciär, Pasterze, med hjälp av en rälsburen bana, Gletscherbahn, och vill du hellre gå finns en trappa.

Med lite tur får du syn på en stenbock eller fler, här i Gross Glockner vandrar de helt fritt.

Orsaken till att platsen fått just namnet Kaiser Franz Josefs Höhe är att kejsaren och hans gemål besökte platsen 1856. Självklart finns en staty av honom här.

Det viktiga är att inte börja överfarten för sent, bättre att ta tid på sig och njuta av allt du ser. Jag har nästan alltid kommit från norr och då blir Heiligenblut en naturlig plats att övernatta på och där finns en trevlig camping (GPS: 47°02’14.2″N 12°50’18.5″E) och det finns många restauranger på gångavstånd i omgivningen om man inte nöjer sig med den som campingen har där det ibland är underhållning på kvällarna. Räkna med att stanna till en dag och vandra till vattenfallet, ta linbanan upp till topparna och passa på att njuta av den friska alpluften. Omgivningen bjuder även på alphyttor där det serveras häftigt goda soppor.

Hochalpenstrasse är en väg som ingen annan och de som åkt pratar ofta om den som en av Alpernas vackraste vägar. Hur man nu än tycker om det är en tur över den i sakta mak något man inte bör missa när man är i närheten.

Bildcred: Wikimedia / Arne Müseler 

Alphyttorna har även de magnifik utsikt och är i princip ett bättre alternativ än restaurangerna efter själva Hochalpenstrasse. Eftersom vägen är kurvig och backig tar de fem milen längre tid än du anar och stannar du till då och då är fem timmar inte i överkant. Räkna med att du behöver all tid från tidig morgon till sen eftermiddag för att känna dig nöjd.

En stadig frukost på morgonen och en riktig Österrikisk wienerschnitzel när du kommer fram håller magen på gott humör och de flesta passar på att dricka en Gösser öl till den. Ingen dum kombination kan jag intyga.

Härifrån kan man exempelvis fortsätta söderut via Lienz mot Plöckenpass och Venedig dit det inte ens är trettio mil.

Läs mer

Dela gärna!

Annons:

Bli först med att kommentera

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*


Skräppostfilter 82 − 75 =