Glasriket i Småland

Annons:

Den intensiva hettan från den glödande massan känns på långt håll. Den håller 1 500 grader och glöder intensivt. Så har det fortsatt sedan 1594 då det som räknas som det första glasbruket i Sverige började med sin tillverkning på Älgön i Mälaren. I de småländska skogarna mellan Växjö och Kalmar, där dagens berömda hyttor fortfarande framställer glas hantverksmässigt, var man lite senare, och först runt 1700 blev glas något som fanns att tillgå för de rikaste. Men även om svenskt konstglas idag är världsberömt var starten i Sverige långt efter det metoden upptäcktes och för att hitta ursprunget behöver man gå femtusen år tillbaka i tiden till området runt Persien.

Bildcred: Wikimedia

Men inte ens de var först. Glas kan nämligen bildas på naturlig väg i lavamassor men då kallas det Obsidian som räknas som en ädelsten, en opak. Våra förfäder upptäckte att det var ett utmärkt material att använda till pilspetsar, knivar och andra liknande föremål men de första tillverkade glasföremålen blev istället smycken som de små glaspärlorna passade bättre till. Då kom man även på att man kunde vira glastrådar runt en lerklump för att göra skålar.

Det var i Egypten som glaskonsten skulle komma att utvecklas för ungefär 4 000 år sedan och glastillverkning blev ett yrke. Det var då som de första flaskorna blev till, ofta för dyrbara parfymer, men blåspipan som idag gör att vi kallar tillverkningen för glasblåsning utvecklades inte för mer än ca 2 000 år sedan av fenicierna i dagens Syrien. Lite felaktigt tar många det som glastillverkningens start eftersom det var startpunkten för masstillverkning av blåst glas. Tekniken tog sig till Romarriket som spred kunskapen inom sitt imperium där skickligaste hantverkarna under den här epoken verkade i Köln, Belgien och Normandie.

Bildcred: Målerås

När Konstantinopel föll 1204 flydde många glasarbetare till Venedig som då grundlade sin position inom glastillverkning med välkända tillverkare som Murano som bedrivit sin verksamhet sedan 1291. Att verksamheten flyttades ut ur Venedig till öarna Murano precis utanför var för att hyttorna annars lätt kunde ha startat omfattande bränder i staden. Skråtillhörigheten blev allt viktigare och glasblåsarna fick många privilegier, men de förbjöds samtidigt att flytta från Venedig.

Först ut i Sverige anses Vadstena kloster ha varit som troligen hade pågående tillverkning runt år 1380 då en munk i sitt liv innan klostertiden var glasblåsare och hade nödvändiga yrkeskunskaper.

Bildcred: Vadstenadirect

Det är denna yrkeskunskap som idag finns koncentrerad i Glasriket och som placerat Sverige på världskartan när det gäller konstglas. Här har det tillverkats glas sedan 1742 och som mest var 45 glasbruk igång på en och samma gång vilket är två tredjedelar av alla 67 glasbruk i hela Sverige. Idag finns fortfarande många bruk och studiohyttor kvar, vackert inramade av den småländska naturen och fokus har alltmer hamnat på det konstnärliga. Att lyfta fram enskilda konstnärer är svårt utan att bli orättvis men en av alla välkända är Göran Wärff som haft förmågan att kombinera skandinavisk design med glasets lyster.

Bildcred: Wikimedia / Holger.Ellgaard

Glasblåsarna vid Kosta kom att bilda stommen vid de nystartade bruken och behovet för glasbrukens produkter var stort. Inte sällan startades mindre hyttor av glasblåsarna själva som ofta fick ekonomiskt stöd av traktens bönder som såg sin chans att tjäna pengar på vedleveranser, ugnarna närmast slukade ved. Att det anlades så många bruk i Småland berodde på att det redan fanns yrkesskickliga glasblåsare där samt tillgång till billigt bränsle från de trädrika skogarna. Att det också fanns gott om vattendrag gjorde det dessutom enklare för bruken då vattenkraften var basen i dåtidens kraftproduktion. Eftersom det alltid fanns en stor brandrisk på glasbruken så byggdes en brandstation i närheten av bruket och kring bruket växte samhällen upp.

Men att bli glasmästare var inte lätt, det vanliga var att en glasarbetare inte kunde sätta sig i mästarstolen förrän efter 15-20 år i hyttan men belöningen var riklig. Mästarna kunde räkna med en relativt bra bostad med både ladugård och trädgård och fick även vedpengar och pension för sig och sin hustru. De kunde också få fri sjukvård betald av bruket. Det lockade många till yrket och det var vanligt att åttaåriga pojkar började arbeta i glasbruken som hyttpojkar, skolplikten till trots.

Deras tolv timmar långa arbetsdagar gick till stor del ut på att vara mästarens hjälpreda. Han skulle börja med att väcka mästaren tidigt på morgonen för att sedan se till att mästaren kunde börja sitt värv utan att behöva utföra några praktiska bisysslor. Mästarens dyrbara tid fick inte gå förlorad till sådant. Blev det någon tid över gällde det för hyttpojken att lära sig hantera mästarens verktyg. Skolan kom i sista hand och det finns exempel på hyttpojkar som i praktiken inte fått någon skolgång alls.

Den viktigaste ingrediensen för tillverkning av glas är kvartssand som ska smältas. För att lättare smälta sanden används en smälttillsats, flussmedel, som ofta är soda eller pottaska som numer kallas kaliumkarbonat. Förr fick man fram pottaska genom att laka ur askan efter förbränningen av lövträd. För att få fram glas måste man dessutom tillsätta stabilisatorer och det är kalk eller blymönja. Har man sand – soda – kalk (sten), så kan man tillverka fönsterglas.

En ständigt debatterad fråga är om glas är fast eller flytande men ur fysikalisk synpunkt menar fysiker att ett ämne som inte har kristalliserats är ett flytande ämne även om vi människor upplever det som fast. Börjar glas kristalliseras blir det grått och det går inte att göra något åt. Faktum är att vatten kan ställa till det.

Därför måste glas lagras torrt. Står två glasskivor mot varandra, och vatten sugs upp mellan dem, stannar vattnet där. Genom vattnets påverkan sugs natrium ut ur glaset, och vattnet omvandlas till natriumhydroxid. Glaset angrips då kraftigt, får en gråaktig hinna och glaset förstörs. Att en fönsterruta i ett hus inte blir förstört av regnvatten beror på att vattnet inte stannar kvar utan rinner av rutan. Fenomenet kallas glassjuka och kan ses på riktigt gammalt glas som inte stabiliserats tillräckligt.

Dagens konstglastillverkning i Glasriket är lika spännande som glasets historia. Att uppleva när mästerverk formas framför ens ögon i någon av områdets tretton hyttor är magiskt. Det är då man inser vilket hantverk det handlar om där glasblåsarens yrkesskicklighet verkligen kan sättas på prov och varför bara några få blir mästerliga. Allt med den heta ugnen med den flytande glasmassan i bakgrunden. Inte någon annanstans i världen finns så många glashyttor inom ett och samma område. Det gör att det tar tid om man vill se de flesta av dem.

Från början var inte konstglas det viktiga utan det var masstillverkning av bruksglas men när konkurrensen tilltog i slutet av 1800-talet kom glaskonstnärerna in i bilden. Framförallt gällde det Orrefors och Kosta som blev välkända, inte bara i Sverige utan även internationellt. Idag är själva begreppet Glasriket ett samarbete mellan Emmaboda, Lessebo, Nybro och Uppvidinge kommuner samt glasbruken och studiohyttorna för gemensam marknadsföring.

De vackra föremålen ska inte bara formas, de finaste har inlägg i en rad färger och är som ett konstverk. Men till skillnad mot konstnären jobbar glasmästaren under tidspress, glasmassan får inte bli för kall. Den går att värma igen i en invärmningsugn innan det svalnat för mycket men det går inte som för konstnären att fortsätta dagen därpå. Det är unikt att du får gå nära, ända fram till mästare och hantverkare som bearbetar den glödande massan.

I Glasriket, området mellan Växjö och Kalmar, finns tretton glasbruk och hyttor. Du bör välja ut vilka upplevelser du främst vill ha men att se hantverket inne i hyttan är något du inte bör missa och att prova på att blåsa glas själv är också något extra. Varje glasbruk har förstås utställning och försäljning av de färdiga produkterna.

Kosta är moderbruket från 1742 och här finns konstglaset och servisglaset. Det är här Bertil Vallien verkar och gjuter sina båtar, här finns arvet efter Ulrica Hydman Vallien och många andra konstnärer. Men Kosta har blivit mycket mer än själva hyttan, här finns numer en hel turistindustri med älgpark, safaripark, outlet och vildmarksliv. Något som flera platser erbjuder på sina restauranger är hyttsill, det ska du prova.

Motsatsen är Persson & Persson i Ösjöbol utanför Åseda där man ägnar sig åt återbruk och ger använda flaskor ett andra liv och den gamla lanthandeln har nu även glaskonst i sortimentet. Lite söderut finns Bsweden i Herråkra med outlet. Bergdalahyttan samarbetar med Bswedens vars glasdetaljer tillverkas här men mest känd är Bergdalahyttan för sina bruksföremål med blå rand.  

Skruv har satsat på att bli en trendsättare och syns ofta på influensers konton och de levererar även vasen Dagg till Svenskt Tenn och annat välkänt är vaserna Pallo och Kolonn och ljuslyktan Tokyo.

Är gral och ariel-teknikerna det som lockar ska du bege dig till Mickejohans i Örsjö medan The Glass Factory står det experimentella och nyskapande. Målerås har tradition och Orranäs bruk är det senaste tillskottet. Men det finns fler hyttor som Nybro glasbruk (Nybro Crystal Sweden),, SEA glasbruk, Glashyttan i Boda, JFS – Johansfors Future Spirit, Mickejohans konstglas, Pukeberg glasbruk och Transjö hytta.

Gå in på glasriket.se för mer om de olika hyttornas specialiteter samt om vilka hyttor du kommer nära själva glasblåsningen och var du kan prova på glasblåsningstekniken själv. Där finns även information om var respektive hytta håller till.

Bildcred huvudbild: Visit Småland

Dela gärna!

Annons:

2 Trackbacks / Pingbacks

  1. En lysande glasshow på Kosta – Rolling Homes Webbtidning
  2. Glasriket och Kosta vinner priset ”Årets Destination 2022” – Rolling Homes Webbtidning

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*


Skräppostfilter 4 + 2 =