Vi kommer in som i en sagovärld där tiden stått still. Länge. Här bland de smala gränderna mellan de medeltida husen känns bergstopparna extra höga och skänker skugga under heta sommardagar. Gör att grönskan hela tiden är fräsch i den friska alpluften. Maggia Valley i Ticino, det ligger i Schweiz för er som inte ännu hört om denna unika plats, bjuder på en miljö som ingen annan plats i detta häftiga land. Visst finns den magiska naturen, de snöklädda alptopparna även på sommaren och de majestätiska vattenfallen. Lite som det brukar vara i Schweiz. Bara lite mer. Området Val Bavona brukar betraktas som den bergigaste, brantaste och torraste dalen i Alperna.
Men de för Schweiz så typiska vita husen finns inte här. Istället möts vi av hus där sten efter sten mödosamt placerats för att bli till bostäder. Det gjordes inte igår. Många av husen stammar från 1500-talet och man kan nästan skära bitar av den täta atmosfär som det hårda arbetet skapade. Bitar man stoppar in i minnets arkiv och tar med sig för resten av livet. Visst, stenar finns i överflöd här i Alperna så transportsträckorna blev måttliga. Tur det kan man tycka i en natur som sällan bjuder på annat än branta stup. Här hindrar inte granntomtens hus utsikten.
Husen ligger tätt. Gränderna, eller vad man ska kalla utrymmet mellan husen, slingrar sig fram och är förstås väldigt olämpliga för motordriven trafik. Det vanliga trafikbruset finns inte, här är det fågelkvitter som gäller. Kanske ett och annat hundskall. Det är en miljö långt ifrån den vi upplever daglig dags.
Det där med att husen ligger tätt är en sanning med modifikation. För det mesta är det så men nog finns det undantag. Och visst finns det hus byggda av trä. Undantagsvis. Men nej, det bestående intrycket och det som skapar charmen är de oputsade stenhusen som nästan snuddar varandra.
Här är ingenting överdådigt stort, inte ens kyrkan. Men charmen finns överallt så självklart ska du kliva in i den.
Att byn har anor förstår man när dess historia förirrar sig in i romarrikets historia. Man kan förstå att romarrikets invånare drogs till platser som denna. Det är närmast motsatsen till Italiens brännande sol. Men de tog hit vinrankorna och kastanjerna som än idag ger miljön dess speciella karaktär.
Kastanjeträdet betraktades på romarrikets tid som livets träd för här i Alperna är det kargt, trots grönskan mellan dagens hus. Numer är invånarna inte beroende av lokal produktion, kanske tur eftersom inte ens två procent av jorden i dalen är bördig.
Att besöka Foroglio är ett måste för alla som gillar det unika. Det som skrivit historia utan att ha blivit sönderturistat. Här går du i lugn takt och bara njuter. Det är en fantastisk plats!
GPS: 46°22’34.7″N 8°32’37.4″E
Bli först med att kommentera