Det finns länder som fastnar i ens hjärta, som berör på djupet. Ofta är det så att nära och kära berör mer och Estland är intimt förknippat med Sverige, ända från Livlands tid. Från början ansågs det vara området vid floden Daugavas mynning, vid dagens Riga, där liverna bodde men kom snart att omfatta även stora delar av dagens Estland. Att Livland var så viktigt berodde på att Daugava öppnade upp flodsystemet österut och det skapade både handel och rikedom, på 1700-talet var Riga till och med större och rikare än Stockholm. Längre norrut var även Tallinn vid Finska Viken en viktig ort som kommit att domineras av både svenskar, danskar, tyskar och ryssar men den estländska själen har alltid funnits där. Här fick den nationella stoltheten växa i smyg medan Sveriges stormaktsambitioner format en annan historia som får sägas ha tagit slut i det Stora Nordiska Kriget i början av 1700-talet. Hundra år senare var det dags att avträda Finland och ytterligare ett sekel senare även Norge och även de länderna bär en nationell stolthet som Sverige nog aldrig haft.
Numer vajar den blå-svart-vita flaggan extra stolt överallt då den inte längre, som under sovjetockupationen, var förbjuden. En tid då även det estniska språket förbjöds på offentliga platser för att de sovjetiska KGB-agenterna skulle kunna förstå vad folk pratade om. Och på Frihetstorget hålls årligen en manifestation för de 20 000 ester som på tre dagar deporterades till Sibirien, ett ljus för varje person och det är mäktigt att se.
Att besöka Estland är som att komma till en annan värld men ändå inte. Naturen skiljer sig inte väsentligt åt från vad vi är vana vid runt Mälardalen. Här syns blommorna vi brukar se, blåsipporna på våren, gullvivorna, liljekonvaljerna. Syrenerna doftar lika ljuvligt. Hallonen växer utanför de enkla husen på landsbygden. Förstås även blåbären i skogen. Folkdräkterna är nära besläktade med de svenska. Men de har alla umbäranden från ockupationen att bära på där inte minst fattigdomen även idag gör sig påmind.
Nu tillkommer nya byggnader hela tiden och landet har en datateknisk infrastruktur som slår den vi är vana vid i Sverige med hästlängder samtidigt som det gamla fortfarande har en framskjuten roll. Kanske bodde lite av den svenska storhetsambitionen kvar när landet återigen blev fritt efter Sovjetunionens kollaps för vår medömkan var större än våra hjälpinsatser till vår fattiga granne där man istället kavlade upp ärmarna och tog nya tag. Nu klättrar de snabbt i välståndsligan och arvet från ockupationen blir allt mer avlägset. Tallinn är dessutom Estlands mest välmående del och det är inte lätt att uppleva Tallinn som en fattigare stad än Stockholm.
Tallinns gamla stad, Vanalinn, är världens största och bäst bevarade medeltida stadskärna även om sovjeterans socialistiskt inspirerade arkitektur gör sig påmind. Trots att Sovjetunionen lämnade ifrån sig ett land som led brist på allt har nu estländarna skapat en UNESCO-klassad stad ur de ruiner som återstod när Estland återfick friheten 1991. Ändå finns historiens många sevärdheter kvar som det gamla rådhusapoteket från 1422. Det är Europas äldsta som fortfarande drivs i samma lokal och förstås rådhuset som är norra Europas äldsta och enda bevarade i gotisk stil. Byggnadens historia härstammar från 1200-talet men som det nu kan ses stod det färdigt 1404. Imponerande är även att stadsförvaltningen har verkat där i närmare 700 år och som kuriosa kan nämnas att Europas första officiella traditionsenliga julgran restes här redan 1441.
Men i Tallinn finns också de för Östeuropa så typiska gigantiska flerfamiljshusen utan några mänskliga proportioner sida vid sida med Tallinnhusen, de typiskt estländska trähusen i Kalamaja, och den charmiga träbebyggelsen i Kadriorg. Och så förstås Stalinarkitekturen. Men det är märkvärdigt få som har rest runt i vårt östra grannland, de flesta som besökt Estland kommer inte längre än till Vanalinn. Kanske har landet inte utmärkt sig som en turistdestination vilket är lite märkligt eftersom de historiska banden är starka, kanske beror det på att landet var otillgängligt under den sovjetiska ockupationen. Kanske för att vi behöver ta färjan dit. Men nu när landet i rask takt moderniseras finns all anledning att se sig om i detta forna semesterparadis för under mellankrigstiden var deras Östersjökust norra Europas Riviera. I en tid då de inte alls var fattiga.
Man har även på ett kreativt sätt tagit hand om gamla industriområden som Telliskivi där entreprenörer skapat något unikt, ett kreativt centrum med mängder av konstnärer och småskalig hantverksverksamhet samt kanske några av Tallinns bästa restauranger, åtminstone de som har mest karaktär.
Här hålls ofta marknader, kanske en loppmarknad, kanske en matmarknad men det är alltid något spännande på gång.
Samtidigt får man inte missa det gamla sovjetiska fängelset Patarei som nu blivit ett museum, även om borgen har betydligt äldre anor, och i andra änden av skalan det pietetsfullt renoverade rosa slottet i Kadriorg, byggt till Katarinas ära. Slottet ritades på Tsar Peter den stores beställning av den italienska barockarkitekten Nicola Michetti och uppfördes 1718–1725 som sommarresidens till kejsarinnan Katarina I.
Bara tio mil öster om Gotland ligger Ösel, Östersjöns näst största ö med sina paradisiska stränder, men det är ändå en värld som är obekant för de allra flesta av oss och närmast kan beskrivas som landsorts-Sverige för minst 50 år sen. På sommaren blommar livet upp, inte minst i Kuressaare, öns huvudort och enda stad. Den lilla huvudgatan Lossi är kantad av krogar, barer, hotell och små charmiga butiker men staden rymmer även Ösels stora sevärdhet: den medeltida biskopsborgen från 1200-talet. Borgen som ligger pampigt vid strandkanten och är extremt välbevarad byggdes av Tyska Orden som då härskade på ön.
Men det finns fler intressanta öar att besöka, inte minst Nuckö som före andra världskriget tillsammans med Ormsö var centrum för estlandssvenskarna som 1934 utgjorde 64 procent av de 2 700 invånarna. Numer har Nuckö blivit en halvö på grund av landhöjningen men så sent som i början av 1800-talet var den en ö.
En ö som närmast hamnat i skymundan är Kinhu där det är kvinnorna som styr och sköter det dagliga livet eftersom männen oftast är till sjöss och fiskar. Folkdräkter bärs i vardagslag, även när kvinnorna kör runt med traktorer eller på sina motorcyklar och hela ön är som ett levande museum och mycket besöksvärt. Det har uppmärksammats internationellt och det har skrivits böcker om detta världsarv, kolla exempelvis den här länken, https://annehelenegjelstad.com/big-heart-strong-hands-kihnu-estonia-estland-manija/
Om vi hoppar lite geografisk finns det ytterligare ett område med en säregen kultur, Old Belivers, som är samlade vid gränssjön till Ryssland, Peipsi Järv, och då i synnerhet runt staden Kolkja. Här lever det religiösa på ett sätt som ingen annanstans i Europa med seder och bruk som för tankarna till Amish-folket i USA men Old Believers odlar lök. Besök museet i Kolkja, njut av den vackra naturen och hur folkgruppen håller ihop och bevarar sin kultur.
Öster om Tallinn och gränsande till Finska viken finns en stor nationalpark, Lahemaa, en av 2020 års Sustainable Top100 destinationer och ett av Europas viktigaste skogsskyddsområden. I Kõrvemaa, som ligger söder om nationalparken, hittar du älg, brunbjörn, lodjur och andra vilda djur du nog inte automatiskt förknippar med Estland och söker du ett område för vandring är det här rätt plats.
Lite längre österut, upp mot ryska gränsen, ligger badparadiset Narva-Jõesuu. Här vid floden Narvas utlopp hittar man några av de bästa stränderna i norra Europa och den estniska SPA-traditionen blommar ut extra mycket här bland fantastiska grosshandlarvillor i trä. På norra sidan av Finska Viken ligger välkända Viborg i Karelen, en gång en viktig del av Sveriges försvar. Att köra efter floden Narva söderut till staden Narva är ett måste, här står krigsmonumenten tätt i ett område som historiskt har betytt mycket för Sverige som hade den gamla postvägen öppen till Sankt Petersburg på den tiden Sverige behärskade hela området. Just staden Narva är krigshistoriskt extra intressant med sina borgar på ömse sidor om floden och är välbekant för alla som kan det minsta om svensk militärhistoria. Det var i slaget vid Narva som den 18-årige Karl XII och hans armé i november år 1700 vann en av den svenska militärhistoriens största segrar genom att med bara 10 500 man slå den tredubbelt så stora ryska armén.
I det sydöstra hörnet av Estland möts du av en helt annan natur med böljande kullar och vid byn Haanja finns Estlands högsta punkt Suur Munamägi, ett berg som även är högst i Baltikum med sina 317 meter. Det natursköna området är fyllt med underbara mindre vägar som inbjuder till lugn körning mellan små byar fyllda med hus som man inte i övrigt ser i Estland. Många ser det här området som Estlands mest natursköna men efter ett tag kör vi ändå vidare mot nordväst där staden Tartu mitt i Livland lockar.
Tartu, även känt som Dorpat och Estlands näst största stad, är mest känt för sitt universitet som är det ledande i Estland och tillhör världens elit samt med någon tiondel när slår 99 procent av de övriga i världen. Även det övriga skolsystemet är mycket bra, till och med bäst i Europa enligt Pisa. Det finns all anledning för estländarna att vara stolta över förvaltningen av det här universitetet som grundades 1632 under namnet Academia Gustaviana av baron Johan Skytte som var generalguvernör 1629–1634 i Svenska Livland, Ingria och Karelen. Då var Gustav II Adolf kung, och han hann godkänna bildandet strax före sin död den 6 november 1632 i slaget vid Lützen under trettioåriga kriget. Det är bara Uppsala som grundats före Tartu och innan Lund hann vi även med att grunda universitetet i Åbo. Det allra äldsta svenska universitetet är det i Greifswald men det startades innan Sverige styrde över staden så oftast så räknas det inte med. Än i dag har Tartu ett skandinaviskt fakultet med högklassig utbildning i svenska. Gustav II Adolf inrättade även Dorpats hovrätt 1630, vilket då var den tredje svenska hovrätten och redan 1631 fick staden Estlands första tryckpress.
Men vackert belägna Tartu som ligger vid floden Emajõgi som förbinder Estlands två största sjöar, Võrtsjärv och Peipsi Järv, har mer att ge, i synnerhet runt torget där du restaurangerna har en betydligt beskedligare prissättning än de i Tallinn.
Det är bara två timmars körning till Estlands klassiska badort Pärnu vid södra Östersjökusten där turismen blommade ut redan i mitten av 1800-talet tack vare stadens omtalade lerbad men på vägen passerar du även vackra vyer vid Võrtsjärv. Men Pärnu har en fantastisk strand med fina bad. Många menar att man måste ner till Sydeuropa för att uppleva något liknande.
2014 förvandlade estländarna en tidigare sovjetisk missilbas i Pärnu till ett paradis för framför allt barnen med landets för dem lika välkända figur Lotte som vår Pippi Långstrump eller finländarnas Mumin är för oss. Lotte är en mänsklig hund i kvinnogestalt som tillsammans med katten Bruno, kaninen Albert och alla de andra skojiga figurerna från Janno Põldma och Heiki Ernits barnböcker skapat barndomsminnen för generationer. Förutom bokfigurernas magiska värld bjuder Lottemaa på bad vid stranden.
I Pärnu ligger också ett riktigt klassiskt hotell, Villa Ammende, ett hotell utöver det vanliga som nu varsamt renoverats till sitt ursprungsskick efter den tillåtits förfalla under ockupationen. Den slottsliknande praktvillan med 17 rum och sviter byggdes 1905 åt regionens rikaste man, Herman Ammende, och hela jättevillan är som ett museum över det tidiga 1900-talets stiltrend art noveau. Över den grandiosa öppna spisen i lobbyn ståtar två uppstoppade älghuvuden, runtom på väggarna i det stora trapphuset hänger lo- och vildsvinstroféer. Restaurangen och salongerna i entréplanet är fyrverkerier i tidig 1900-talsprakt överträffade bara av herr Ammandes egna, magnifika svit och villans underbara tornrum kan reserveras för en privat middag för två.
Från Pärnu bör man köra norrut så kustnära som möjligt på den osedvanligt natursköna sträckan upp mot Haapsalu och då passerar man Matsaluviken vid Kasariflodens nedre lopp där skogarna varvas med myrar, vattendränkta områden, floder, sjöar, ängar och ett femtiotal öar. Men det är inte bara vi som trivs. Den intensiva fågelsången kommer från de över 370 arterna av fåglar som trivs så bra att de skapat sig ett av europas bästa fågelområden och besökare från hela Europa kommer till denna härliga nationalpark för att beskåda såväl fågelliv som övrigt djurliv.
Mitt i parken ligger sedan 1835 herrgården Penijõe som omvandlats till parkens turistcentrum där det visas bildspel och filmer. Härifrån utgår flera av de natursstigar som tar dig runt till fågelskådartorn och andra intressanta platser och du kan självklart njuta av herrgårdsmiljön över en kopp kaffe.
Vi är redan strax söder om Haapsalu som är som ett gigantiskt Sigtuna och som gjort för timslånga promenader. De låga trähusen liknar de vi är vana vid i Sverige, kanske ändå inte så underligt då området var centrum för den svenska befolkningen fram till evakueringen 1944 då Röda armén närmade sig. Här bodde Ilon Wikland som illustrerat Astrid Lindgrens böcker och museet över svenskarnas liv är ett måste liksom den unika borgruinen där det hålls evenemang mest hela tiden. Att orten blivit det den är beror på den fantastiska leran som passar utmärkt vid SPA-behandlingar och Östersjöns varmaste badvatten finns här. Det är en av Östersjökustens häftigaste orter att besöka.
På den tio mil långa vägen mot Tallinn passerar man Rummu Karjär, ett sovjetiskt arbetsläger som omvandlats till ett dykparadis, och där bör man absolut stanna till. Fångarna bröt sten och det har skapat en bergsformation som saknar motstycke och för alla som gillar bad och i synnerhet dykning är det här ett måste.
Det är bara några enstaka mil till Saue herrgård, strax söder om Tallinn, som är en av de mest besöksvärda och vackraste som finns i Baltikum. Herrgården har en spännande historia som knyter samman den Svenska historien med Baltikums. Här härskade på 1700-talet Friedrich Herman von Fersen som inte minst satte sin prägel på herrgården genom att namnge den till Friedrichshof. 1792 hade han färdigställt den nuvarande huvudbyggnaden, likaså visthuset och vagnskjulet framför huvudbyggnaden och som sig bör anlades en vacker park som enligt planerna skulle bli ett som en mindre version av parken i Versailles. Gräsplaner, grupper av träd och buskar, paviljonger och skulpturer är utstuderat placerade. Herkules, som hämtade helvetets vakthund Kerberos från underjorden, den underbart vackra skulpturen av Leda och svanen, allt är placerat längs mittaxeln och knyter ihop parken.
Vi är tillbaka i Tallinn och har fullbordat ett varv runt Estland utan att ha behövt köra mer än cirka hundra mil. Ändå har naturen hunnit skifta rejält och alla minnesmärken fått dig att inse skillnaden i våra livsöden den geografiska närheten till trots.
Smidigast är att ta färjan från Stockholm till Tallinn men det finns alternativ som färjan till Riga eller till Helsingfors och därifrån till Tallinn. Oavsett vilket välkomnar de vänliga estländarna dig till en värld som är alltför okänd för de flesta av oss.
Bildcred huvudbild: Pixabay
1 Trackback / Pingback