Man riktigt känner att ungdomen tränger sig på. Här härskar plåt och oljedoft, långt från dagens plastiga mopedskotrars förgängliga karosser. Tvåtaktsdoften kommer tillbaka, precis som det var för många av oss under det ljuvliga sextiotalet när det pratades Puch och Dappe.
Med tanke på husbilisters medelålder visar det här museet den tidsepok när vi började ge oss ut på vägarna. Kanske pirrar det lite i kroppen, precis som när vi kände spänningen av att fara fram i 40. Nej det var inte lagligt men många gjorde det ändå. Det ingick liksom i konceptet. Man smög in i garaget och gjorde som kompisarna sa var bäst. Bara lite grand och så hoppades man att länsman inte skulle vara alltför elak om man blev påkommen.
Men man skröt förstås inför polarna. Varje extra kilometer gav status. Det var på den tiden man kämpade för att få ihop pengarna genom att köra lite bud för den lokala handlaren. Kanske något annat lite enklare jobb bara för att få tillräckligt med pengar för det allra nödvändigaste. Som lite trim till moppen. Om det så bara gav en extra kilometer i timmen var det viktigt.
Bensinen köptes i en automat, en sådan speciell där man stoppade i en krona och tanken var full och oljan var redan inblandad. Minns du hur de såg ut?
Möjligen blev du någon gång stoppad av Länsman. Den där barske polisen som gjorde livet surt genom att börja räkna kugg och mäta förgasarstorlek. Och direkt kollade om du hade ett justerbart munstycke. Det är nog många som upplever sin mopedera på det här sättet men den tiden har flytt. Eller har den det? Björkenäs mopedmuseum i närheten av Gränna finns ju och flyttar dig omedelbart som i en tidsmaskin till tvåtaktsoljans förlorade dofter!
Här finns 330 moppar sägs det. Sådana som är riktiga moppar. Jag har inte kontrollräknat men många är det. En del står uppe på loftet och garanterat finns en sådan som du hade att beskåda. Till och med en Silverpil även om just den var en 175-kubiksdröm som krävde passerad sextonårsdag. Då måste det ju till körkort, ett sådant där dubbelvikt i papper och rosa, för bil var insidan blå. Till och med befriad från personnummer, då skrevs det istället ut när man var född. Datum, månaden med bokstäver och sedan året. För några lyckligt lottade var drömmen en Drömpil. Idag heter det Vitpil, visste du att det numer tillverkas en sådan? Men någon Vitpil kommer du inte att hitta i museet, däremot Huskvarnamodeller ända från 1920-talet även om motorvelocipeden ännu inte var påtänkt då. Sisådär femtio får betraktas som motorcyklar.
Att komma till Björkenäs mopedmuseum är som att komma till paradiset för alla nostalgiska motorfantaster, ett resultat av många års samlande av Anders Arnesson, han som driver museet. Han kan allt om moppar från den här epoken. Är det något du undrar över så vet han svaret. Hans genuina intresse och breda kunskap är en guldgruva som förgyller besöket.
Museet, som har säsongsöppet mellan maj och oktober hittar du utanför Gränna, följ skyltningen från Tranåsvägen. Adressen är Björkenäs mellangård 8, 563 92 Gränna”. Facebooksidan med öppettider hittar du här.
GPS: 57°58’01.5″N 14°35’31.4″E
Bildcred: Björkenäs mopedmuseum
Bli först med att kommentera