Assisi, den vackra staden med ett stoiskt lugn

Annons:

I Umbrien, alldeles vid foten av berget Subasio, ligger sedan minst Krist Födelse den magiskt vackra staden Assisi. Vi ska bege oss in i de vindlande gränderna som omsluts av de sandstensfärgade husen som dekoreras med mustigt gröna växter men det är stadens kristna historia som gör den unik och den är så intimt förknippad med den helige Franciskus av Assisi som någon plats kan bli. Ska man tro Dante Alighieri som nämnde Assisi i den gudomliga komedin är staden till och med solens födelseplats.

Regionen Umbrien, och här närmare bestämt i provinsen Perugia, i Apenninernas skugga känns det som att tiden stått still. De låga husens milda färger ger en harmoni som inte finns på många ställen och i stort sett ser staden än idag ut som den gjorde för 800 år sedan trots en kraftig jordbävning 1997. Men staden är äldre än så, redan på 900-talet f.Kr. fanns här en liten by grundad av umbrier som, enligt arkeologiska fynd, handlade med angränsande etrusker som bodde längs Tiberns västra strand. Men det var under romarriket som Assisi blev en stad på 400-talet f.Kr. och staden kunde njuta av en lång period av fred och välstånd, bland annat fanns det även en amfiteater här. Stadens heliga period började när biskopen Rufino, som senare blev martyr, anlände till staden och började predika kristendom på 300-talet e.Kr.

Sankt Franciskus-basilikan, Basilica di San Francesco d´Assisi, hamnade år 2000 tillsammans med andra franciskanerplatser i Assisi på Unescos världsarvslista, och basilikan byggdes till helige Franciskus av Assisis ära 1230, två år efter att han helgonförklarats.

1182 föddes han in i en av stadens rikaste och mest fram­gångs­rika köpmansfamiljer inom konfektion och var därför en av stadens högst ansedda invånare men då på grund av sin utsvävande livsstil med bland annat extravaganta kläder och dyra vanor. Han kom dock att helt bryta med detta, förnedrade fadern med att slänga sina dyra kläder för att till slut stå helt naken inför alla stadens invånare. Detta gjorde Franciskus far rasande och Franciskus aristokratiska vänner förlöjligade honom.

Legenden säger att en tiggare kom fram och bad om en slant när han stod och sålde faderns produkter på torget. Just då var Franciskus upptagen med en kund men så fort kunden gått rusade han efter tiggaren och gav honom alla sina pengar. Han visade även vid andra tillfällen upp sin medfödda medkänsla för svaga, sjuka, marginaliserade människor.

Hans omvändelse kom den dag då ett krucifix i den lilla kyrkan Saint Damian talade till honom och uppmanade Franciskus att “reparera sitt hus som höll på att kollapsa”. Franciskus började då att sälja sin fars tyger för att få in pengar till restaureringen. Hans rasande far stämde honom men under rättegången gav den då unge mannen bort all sin egendom för att bevisa att hans mål var verkligt menat. Det sägs att det var så hans nya liv började.

Men Franciskus har även litterära kopplingar, hans Cantico del Sole (Solens sång) anses vara ett av de första exemplen på den italienska litterära traditionen. En detalj som är lite udda att han från början hette Giovanni men hans far döpte om honom till Franciskus efter en resa till Frankrike

1208 grundade han Franciskanorden och betraktas bland annat därför som en av kristendomens viktigaste personer. Det är hit till den kyrka där hans kvarlevor finns begravda som åtskilliga pilgrimmer tar sig. Hela staden genomsyras av hans gärning och det vilar än idag ett lugn över den plats där han levde trots att staden och dess omgivningar nu hyser cirka 30 000 invånare. Som grundare av Franciskanorden kom han att påverka det medeltida europeiska samhället mer än någon hade kunnat föreställa sig och han räknas som en av Europas mest inflytelserika personer från perioden innan han avled 1226. Begravningen skedde i kyrkan Saint George men fyra år senare flyttades kroppen till basilikan.

Staden har även i övrigt en gedigen kristen historik. Här tros den romerske elegikern Sextus Propertius ha haft sitt föräldrahem i förkristen tid och här föddes och levde långt senare även Sankta Klara (Chiara d’Offreducci), som grundade Sankta Klaras orden. Men det tar inte slut där, 1800-talets Sankt Gabriele av den Smärtorika Modern, ett helgon inom Romersk-katolska kyrkan, föddes också här. Nu behöver man inte vara kristen för att uppskatta detta kulturarv men det är ändå intressant att känna till bakgrunden varför staden har en sådan särställning idag.

Vi går sakta genom gränderna där husen klättrar upp mot berget och nedanför ligger den vackra slätten med floderna Chiascio och Topino som skymtar fram medan man njuter av arkitekturen med alla spännande detaljer.

Mitt i staden finns det vackra torget Piazza del Comune där gränderna strålar samman och man omges även av restauranger och souvenirbutiker.

Men det är ingen plats för livligt folkliv och samtalen sker i dämpad ton. Ljudet från det porlande vattnet i fontänen vid Piazza del Comune och det fantastiska kvällsljuset skänker ett lugn som bara då och då bryts av någon skällande hund. Det är så långt ifrån storstäders bullrande turism man kan tänka sig och de italienska delikatesserna på restaurangerna kan avnjutas i lugn och ro. Den här miljön är invånarna väldigt rädda om, något man förstår efter ett besök i staden.

Även om vi är i en stenstad är grönskan alltid närvarande och när man når utkanten av den historiska stadskärnan är utsikten över fälten nedanför spektakulär.

Ner mot slätten ligger stadsdelen Santa Maria degli Angeli med sin stora kyrka. Där finns även den botaniska trädgården med lavenderodlingar och en rad produkter som tillverkas av dessa.

Det är en fantastisk ort att besöka och olikt det mesta i övrigt. Ändå är det Italien ut i fingerspetsarna och att tillbringa en dag här kanske till och med ändrar din syn på landet.

GPS: 43°04’14.7″N 12°37’07.8″E

Det finns gott om campingar i området och även en ställplats.

Läs mer

Dela gärna!

Annons:

Bli först med att kommentera

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*


Skräppostfilter − 6 = 4